FilmOrd

Jag har varit universums sämsta bloggerska den här sommaren.
Jag har inte ens orkat läsa bloggar.
Och nu när hösten är här så tar jag beslutet att helt flytta över min blogg till Magasin Vera. Kanske har några av er redan hittat dit. Ni är några stycken som tappert fortsatt att "läsa" bloggen under sommaren. Tack till er!
FilmOrd startades förra hösten när jag var höstdeppig, åldernojig, arbetslös och allmänt nere. Och den här bloggen förgyllde mitt liv på ett sätt som jag inte trodde var möjligt.
Kanske återkommer jag hit en dag, men tills dess hoppas jag ni följer med till bloggen på Magasin Vera.

Take care now, bye bye then.

TT spektra hade en notis idag om en insamling som startat till förmån för att restaurera nio av Alfred Hitchcocks filmer. För 5 000 pund får donanatorn ett tack i eftertexterna, men det behövs 100 000 pund för att restaurera en hel film. Men 25 pund räcker till 50 centimeter filmrulle.
Nu är jag ingen filmtekniker som kan räkna ut hur lång filmsekvens det blir, men kanske är hela duschscenen i  Psycho som kan räddas? (Probably not.)
Jag skrev ju min C-uppsats om Psycho och trots att jag svurit på att aldrig någonsin se filmen igen (jag har sett den ungefär en miljard gånger och kan varenda ruta i första halvan utantill), men jag vill ju inte att den går till spillo för eftervärlden. Den har ju inspirerat många skräckmästare.
Nu är det ju inte riktigt så att det är långfilmerna som behöver restaureras utan de tidiga stumfilmerna som behöver din hjälp.

Så sträck ut en hand till skräcken. Eller en krok.
Http://www.bfi.org.uk/saveafilm

Förlåt min göteborgska rubrik, men nu verkar det som att den 23:e Bondfilmen i ordningen inte blir av.
På grund av ekonomiska trubbel skriver Aftonbladet och vidare "Det är alltså osäkert om det någonsin kommer någon ny Bond-film."
Jag tror jag gråter ihjäl mig.
Not.
Det här är verkligen min vecka. Gud verkar lyssna på allt jag tänker.
Är det inte dags att låta den där Bondgubben vila i frid snart? För visst borde han ha varit död hundra gånger om, inte annat än av ålder.
Av de filmer jag sett - och det är inte alla - så har INGEN varit bra. Inte ens på Sean Connerys tid.
Amen.

Jag har varit iväg och recenserat film igen. Denna gång den tredje Twilight-filmen Eclipse.
Bättre än de första två, men jag blev inte riktigt nöjd med min recension.
Var stressad och hade en massa annat roligt att tänka på. :)
Men här går den att läsa iaf.

Där liknar jag Twilight-fenomenet med min egna crush på Leonardo DiCaprio när jag såg Titanic när jag var 13 år (för 13 år sedan... Har jag hunnit bli så gammal? Hu!)
Jag kan verkligen förstå den där totala förälskelsen dagens tonåringar känner för vampyren Edward Cullen. Personligen föredrar jag karln bakom tänderna - Robert Pattinson. (Mer skägg åt folket!)

Tredje filmen innehåller mer action än de första två och jag ser mycket fram emot att se hur den fjärde boken blir på film (det ryktas om att den kommer bli två.) Speciellt en scen som var extremt blodig och brutal i boken. Det kommer aldrig gå om man nu eftersträvar en PG13 eller 11-årsgräns här i Sverige.

Men fram tills det så kan ni ju gå och kolla på Eclipse i sommarvärmen. Den var faktiskt sevärd.

Jag har fastnat och blivit kär igen.
I en tv-serie.
Denna gång är offret How I met your mother som jag till en början avfärdade som en svindålig amerikansk sit-com för att senare inse är en rätt okej serie när man råkar zappa förbi den till att ÄLSKA DEN.
Det är ju en blandning mellan Vänner och Sex & the city och en helt awesome Barney. Och Ted är ju helt klart en manlig Carrie.
Jag vet att jag är hopplöst efter, men kom ihåg att jag har ett schema på alla serier jag följer och vilka dagar de sänds. Och nu när jag tappat Lost och Ugly Betty måste jag fylla denna saknad med något.
Har precis avklarat säsong ett och har fyra to go. Så säg inget!

Dessutom finns det en kanonbra sida för de som inte vill vara olagliga och ladda ner eller helt enkelt inte ids ladda ner fem säsonger:
Http://www.Watchxonline.com

På tal om att ladda ner - Läs Piratpirtiets fenomenala debattartikel här.

Det råder ju kunglig yra i landet idag på grund av kronprinsessbröllopet och därför passar jag på att göra en lista med de bästa bröllopsfilmerna:




1. Fyra bröllop & en begravning
Hugh Grants bästa film någonsin. Fantastiskt fin film. Och den gamla gubben som dör är bäst! (Inte att han dör såklart, utan när han lever.)




2. Mitt stora feta grekiska bröllop
Feelgood-film rakt igenom. Och jag älskar Grekland!




3. The wedding singer
Adam Sandlers bästa film någonsin. Jag har säkert sett den en miljon gånger. Fanastiskt soundtrack och fint manus. "Get out of my Van Halen-t-shirt before you break up the band."




4. Mamma Mia!
Abba. Kanonskådisar. Sött bröllop och stora känslor.




5. Romeo & Julia
En klassisk kärlekshistoria i modern nytappning. Vacker och fantastisk. Och olycklig.




6. Muriels bröllop
Abba. Olycklig kärlek och att längta sig bort.




7. Baksmällan
Svensexa som går tokfel. Ganska originell för att vara en amerikansk fjantkomedi. Tack för att Will Ferrell inte är med och förstör. Och Bradley Cooper är för snygg för sitt eget bästa.




8. Brudens far
Myspysig om en pappa som tycker hans dotter växer upp för fort. Frosseri i amerikanska bröllop. Och Martin Short är BÄST! Vad gör han nu för tiden? Tyvärr har jag inte sett originalet från 1950 med Elizabeth Taylor.




9. Ogifta par - en film som skiljer sig
Okej, de gifter sig inte. Men det börjar och slutar med ett frieri. Och innehåller den bästa svenska repliken någonsin (minus Smala Sussie) "Hur vill du att jag ska vara? Ja, vad sägs om kåt, glad och tacksam?!" HAHA!




10. Sju brudar, sju bröder
En klassiker. Och jag älskar amerikanska gamla långfilmer. Det var då film var som bäst.


... och sen en hel drös Disneyfilmer.


Vilka är era favoritfilmer med bröllopstema?

Filmtidningen Empire listade tidigare i veckan de 100 bästa icke-engelsktalande filmerna.
Det sjunde inseglet hamnade på åttonde plats.
Låt den rätte komma in på 15:e och Persona på 71. Heja Sverige!

Topp 10:
1. De sju samurajerna
2. Amelie från Monmartre
3. Pansarkryssaren Potemkin
4. Cykeltjuven
5. Pans labyrint
6. Slaget om Alger
7. Guds stad
8. Det sjunde inseglet
9. Fruktans lön
10. Spirited away

Det är bara två jag inte sett, Slaget om Alger och Fruktans lön (vilket jag skäms över) men annars tycker jag det var en riktigt bra lista.

Läs hela listan här.

I helgen besökte jag den fantastiska staden Umeå.
Där jag pluggade i två år (2006-2008) till kulturjournalist.
Det är helt sinnessjukt hur två år kan gå så fort och att jag varit utexaminerad lika länge nu. Det var de - utan tvekan - de två roligaste åren i hela mitt liv. Och det ska till mycket för att slå det.
Jag träffade så många roliga människor och vissa av dem blev vänner för livet. Så mycket fest, plugg och livsglädje! Trots att det var tre meter snö, svinkallt och 100 mil från mamma.

Det spelas just nu in en norsk film som fått det passade namnet Umeå 4-ever och är en roadmovie. Den har bland annat spelats in i Karlstad, och jag har för mig att jag läste någonstans att den inte kommer spelas in i Umeå eftersom Film i Västerbotten inte ville ställa upp med sponsring. Dessutom har jag en norsk bekant som är med i filmteamet.
Jag hittar tyvärr ingen bra hemsida till filmen, men jag ser mycket fram emot att se den.

Länge leve Umeå!

Det här måste vara världens roligaste reklam. Iaf topp tio.
Den är grymt hypad i USA och Ellen DeGeneres tjatar jämt om den i sin show.
Dock visas den inte på svensk tv, men vad gör det när det finns youtube.
Skratta och njut.

Den 7 juli har den fjärde Shrek-filmen premiär.
Uppföljare i all ära, men det brukar ofta bli för mycket av det goda.
Första Shrek hade ju ALLT man kan önska av en film - bra skådisar (eller ja deras röster iaf), manus i världsklass, kanonmusik, bra budskap och skämt jag vek mig dubbelt av. Och kan även vara det bästa Eddie Murphy har gjort i sitt liv.
Sedan gick det utför.
Egentligen har jag inte så höga förväntningar på Shrek Forever After, men det är klart jag ser fram emot den.
Speciellt när den handlar om Shreks medelålderskris och hur hans liv skulle ha sett ut om han inte träffat Fiona, Åsnan och alla de andra.

       

Det sägs att Daniel Craig förhandlar om rollen som Mikael Blomqvist i den amerikanska versionen av Milleniumtrilogin vid namn Girl with the dragon tattoo...
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det förrän jag ser det.
Jag ser nog hellre Brad Pitt av någon anledning.


           


Och den kvinnliga amerikanska motsvarigheten till Noomi Rapace i rollen som Lisbeth Salander lär bli Carey Mulligan från An education. Det köper jag rakt av.

Nu får vi väl bara se om den amerikanska versionen blir bra. Eller inte.

Var och såg Sex and the city 2 igår med mamma i försenad morsdagpresent.
Hade egentligen inte så höga förväntningar för den har ju fått ganska dålig kritik.
Men inte ens mina låga förväntningar lyckades den leva upp till.
Visst det är jättehärligt att se tjejerna igen och leva i deras värld för en stund, men den tillförde inget nytt överhuvudtaget.
Så det blir tyvärr en tvåa. Jag är ledsen.
Läs recensionen på Magasin Vera här.

Ursäkta min frånvaro. Jag har varit i Oslo i helgen och lekt schlagernörd.
Och livet efter Lost har varit ganska hårt. Jag till och med har drömt om ett alternativt slut.
Att Locke/rökmonstret fick en bebis med två huvuden. Och det var skitläskigt så jag knappt vågade titta på tv:n.

Och Dennis Hopper har gått och dött. Alldeles för tidigt. Han var alltid cool i allt han gjorde.
En cool katt är även Clint Eastwood som har fyllt 80 bast. Må den mannen leva i all evighet.

Har ni inte sett sista Lost-avsnittet. Sluta läsa nu!
Kanske är jag en spoiler eller inte. Jag måste få skriva av mig.


Det har gått ungefär 24 timmar sedan jag såg det sista avsnittet.
Om nån skulle fråga mig "Hur slutade det?" (vilket en del också gjort) så kan jag inte svara.
Hur slutade det egentligen?
Vad var det som hände?

Nånstans i mitten av det 1 timme och 45 minuter långa avsnittet så tänkte jag "Nej, men va fan är det som händer" och anade att det skulle barka åt nåt håll som jag inte ville.
Jag fasade ju ett Dallas-slut.
Det blev ännu värre.

Jag börjar känna i min kropp att jag hypat detta alldeles osunt för mycket.
Men Lost har betytt så mycket för mig.
När den började sändas fanns en person i mitt liv som förvunnit ut. (Så länge har det pågått!)
Serien har helt blown my mind away.
Den har ju ALLT!

Jag har varit i upplösningstillstånd och skitförbannad om vart annat.
Men jag har drömt en massa konstigt om Lost och vaknat och varit skitarg.
Jag har varit helt knäckt. Inte "Buhu-oj-vad-mycket-jag-gråter"-knäckt, utan bara så jäkla besviken och ledsen och tom och förvirrad...

För jag fattade inte vad som hände.
Dog de allihopa?
Varför var rökmonstret och Jakob på ön egentligen?
Vad var egentligen ön?
Vilken verklighet var riktig?
OCH VARFÖR I HELA VÄRLDEN BLEV INTE KATE OCH SAWYER IHOP FÖR??????

Det hade varit bättre som de sprängt hela ön.
Att se sista scenerna och inte förstå nånting efter att ha följt en serie i SEX ÅR är inte optimalt.
Jag brukar ju älska filmer med oväntade slut och som är så knasiga att man inte fattar något. (Tänk David Lynch)
Men med Lost ville jag verkligen förstå. Och veta.
Dock har jag pratat med de få vänner som fortfarande har följt serien och då har det kännts lite bättre. Kanske fattar jag något mer...


Och det var ett inåt helvete snyggt slut. Och jag är ju extremt svag för cirkelkomposition.
Så minns ni allra första scenen i serien så vet ni på ett ungefär hur det slutade.

Så vila i frid, Lost - världens bästa tv-serie någonsin!
Jag kommer sakna dig nåt så fruktansvärt mycket och kommer aldrig komma en serie i samma liga som dig.

Dallas är en väldigt känd långkörare till såpopera som sändes mellan 1978 och 1991. Jag kan ju inte påstå att jag följt den slaviskt eftersom jag missade de sex första åren på grund av en ännu ej påtänkt existens och åren efter det var jag fullt upptagen med att lära mig gå och prata och så vidare. Möjligen såg jag de sista åren och de sista avsnitten vet jag att jag såg.
Det hör till allmänbildningen.
Vem sköt egentligen J.R. liksom?

Men Dallas är också roten till allt ont som händer i tv-serier.
Patcrick Duffy hoppade ju av serien och hans karaktär Bobby Ewing dog. Men sen ångrade han sig och ville komma tillbaks och detta löstes de så fiffigt att hans fru Pamela hade drömt alltihopa.
Also known as att "totalt balla ur".

Vilket har blivit nästan praxis i vissa efterkommande serier. Jag följer ju EXTREMT MÅNGA serier. Läs bara det här inlägget och ni kanske får en aning. 
Sista avsnittet på tredje säsongen av Gossip Girl var en kavalkad av dekadens! Denna serie som till en början var så glamorös och åtråvärd blev långtråkig och seg när alla började bli kära i varann och Chuck Bass låtsades bli vuxen. Sista avsnittet för säsongen gjorde mig skitförbannad!
De två sista avsnitten på säsong sex av Grey's anatomy (som inte heller de visats i Sverige än) hade ALLT en riktig rysare ska ha. Det var nästan så jag grät en skvätt. Även denna serie har de senaste två säsongerna gått ner sig och blivit mellanmjölkstofflig. Och även här blev jag JÄTTEARG!

Och sen har vi Lost.
Min absoluta favoritserie of all time.
Som har allt. Och lite till.
Flygkrascher (bara det är ju vansinnigt läskigt!), isbjörnar, rökmonster, tidsresor, mystiska människor i djungeln... Har de dött och kommit till gränslandet?
Parallella universum?
Är det någon serie som är balanserande nära "att göra en Dallas"-gränsen så är det Lost.
Jag förstår verkligen om folk tröttnat.

Inatt sändes de två absolut sista avsnitten i USA. Jag tänker inte ens förklara hur jag ska se det, men se det SKA jag!
Men det är nästan så jag inte vågar trycka på play.
Jag vet inte riktigt vad det är jag förväntar mig.
Ett riktigt slut.
Inte ett Arkiv X-slut där man redan visste allt.
Inget Dallas slut där Sawyer helt plötsligt står i duschen och har drömt alltihop.
Jag vill ha svar. Men vilka svar spelar mindre roll.
Jag vill dock inte blir arg. För det orkar jag bara inte med...
Och ingen får dö!!!
Det har dödats tillräckligt i alla serier jag följer och här med ställer jag ned foten.
Enough dying!


It's the end of an era.
Vad ska man göra utan Lost?




(jag börjar nästan grina på riktigt!)